« Speed Dating » and « Slow Dating »
There are an infinite number of ways to meet collaborators for performing and/or recording improvised music. We discover another artist’s music on stage, on disk or video and the idea, the desire, to make music with him/her takes form. We make contact, describe the project- it works! (speed dating!) It’s going straight to the musical event without making a detailed plan, without setting preconditions for creating together. The way I met Noël, the way this project came together, is more like "slow dating". It all started in July of 2013 when I heard his album, "Carlo Gesualdo- ’Madrigal For Five Guitars’". It’s such beautiful music, such a modern interpretation, that I felt compelled to contact him via Facebook, and we began to share our thoughts on the world of music. I proposed recording a piano and electric guitar free improvisations duet. The discussion continued, and we formed a deep connection before going into the studio. We played for a long time and had lots of fun on June 3, 2014, at the Foundry studio and decided to present our improvisations as a double album: "Siderrances".
Henri Roger. June 2014 ( With the help of Kevin McCollough )

Cover design and paintings by Anne Pesce ©2014.
Recorded June 3, 2014 at studio Sextan la Fonderie by Maïköl Seminatore assisted by Laurent Guigonnet.
Mixed June 4, 2014 at The Border Studio by Maïköl Seminatore.
Mastering July 2014 at studio Galaxy by Marwan Danoun.
Facing You / IMR 006. October 2014.
Distribution : Musea, les Allumés du jazz, Souffle Continu,Instant Music Records, Improjazz.

Pianisten Henri Roger har ett stadigt flöde i sina improvisationer. De gungar framåt med perfekt kontrollerat anslag. Det är som om varje ton som lyfter har precis den skjuts som behövs. Gitarristen Noël Akchoté spelar på ett helt annat vis med hackande repetitiv ton som gärna ekar litet grand. Ungefär som om The Shadows hade kommit på bättre tankar och tagit med Derek Bailey i bandet. Fast överfört på en enda musiker. Effekten av dessa två så olika flöden är överväldigande. Roger bygger långa linjer av fasta toner i en ganska våldsamt krängande rytm och Akchoté svarar med svaj och eko i en piskande stil som drar i pianots linjer.

Och det svänger. Det svänger oavlåtligt. På första cd:n i fyra medellånga stycken, på andra cd:n i två sugande långa, hypnotiska improvisationer. Först alltså ett slags kortisar, trevande möten där de kommer överens om musikens möjligheter och sedan ett par utförliga långa improvisationer. De har hört hur de kan skapa en spänning med sin blandning av repetition och rytm. Där finns alltid en glipa mellan dem som vidgas och tätas.

För det mesta håller de en någorlunda måttlig ljudstyrka, de spelar inåtvänt som om de vore jazzmusiker, nöjda att få det hela att svänga. Men alltid med publikens öron i tanke. Svänget sätter igång och drar båda med sig. Då håller grundidén med små variationer. Det blir tätt, mycket tätt, men ändå ganska mjukt. Deras musik är liksom mer ett animerat resonemang än ett gräl. Ibland är de helt överens, men långt ifrån alltid, och då sjunker tonläget, volymen, till större eftertänksamhet, som om de båda drabbats av grubblerier. Olösta. Lösningarna finner de i up-tempo, som det sades i jazzkretsar, då det gick litet fortare.

Det här är så nära en jazzskiva det går att komma, utan att egentligen vara det, men de har nog närmat sig jazzsvänget bakifrån, backat in i detta rum. Duon är ett enda långt sväng-rum. Och – det är viktigt – den avskalade hänsynslösheten gentemot givna konventioner är det som ligger långt före någon jazzreferens.
Som min egen referens i första hand vågar jag minnas, utan att pröva det, hur jag lyssnade på tidig Cecil Taylor eller Keith Tippett. Bara för att så fort jag skrivit den meningen, ångra mig. Den får stå kvar ändå, för då vet ni först vilket intrycket musiken ger bara för att ni ska vara beredda att ta till er en alldeles unik frispelande duoskiva mellan gitarr och piano.
Soundofmusic

Henri’s engaging piano pieces are very nicely complimented by nicely textured contrasts from guitarist Noël Akchoté on this tasty release ! The fourth tune alone, “A louer“, makes the album worth purchasing… though it is improvised, there are moments when you’ll think you’re at some kind of a concert ! If you’re looking for one of those pieces that will hold you spellbound for more than the normal “3 minutes”, you’ll love “Libellules“… I am definitely hearing strains of players like Davey Williams (one of the best improv guitarists in the world) on this piece…. rather long, at 13:06, so be sure you’re in the “zone” before you sit down to listen to this (with your headphones on, of course). The “supreme” opus, though, & my favorite of all the songs, is the one on CD 2, titled “Pierre immobile“… if you’ve never listened to improvised music before, this is MOST HIGHLY RECOMMENDED… “EQ” (energy quotient) rating is (a perfect) 5.00 – meaning that Noël and Henri also get the “PICK” of this issue for “best improvised jazz”.
Rotcod Zzaj